Dax för avslut, summering eller kanske semester?

Först av allt tack! Tack för att ni velat följa med mig/oss på vårt äventyr detta år, och tack för att ni funnits där för mig så att jag haft några att vända mig till med mina funderingar. Det är ju onekligen roligare att skriva om det finns någon som vill ta del av det hela! 

Bloggen har varit en viktig plats för mig, speciellt de stunder dessa månader som varit tyngst, här har jag letat och funnit något gott att förmedla. Jag har sökt aktivt efter det positiva med att vi tog oss till Sydafrika och med glädje velat dela det med er. Alla dagar är inte enkla, men de bär något gott i sig för det mesta om än väldigt litet ibland...

Vi är hemma nu och tar oss långsamt framåt i vårt hemkommande. Vi njuter och tar in det som vi saknat och även en hel del som vi först nu inser att vi saknat!

Så därför tar jag paus här, vill komma hem utan att tänka så mycket på hur det känns och hur det upplevs. Vill bara vara i det som händer just nu. 

Jag tror att jag återkommer på något sätt framöver för "konsten att leva i en röra" det är det ständigt och den konsten tar det ett liv att lära!

Så härliga ni- tack och på återseende!

Jag slutar där jag började - Frösövallen i juli. Ett år har gått och oj vad vi har vuxit!

Hemma!

Vi är hemma! Det är vackert, njutbart, tryggt och mycket trivsamt. Härligt att vara nära familj, vänner och bästa hunden. 

Vi är lite trötta dock, både efter den långa resan och över att påbörja inflyttningen i huset. Fast allra mest pga av att vi inte fattar vad klockan är eftersom det aldrig blir mörkt;)

Vi är på väg!

Nu kommer vi hem, eller åker vi hemifrån, eller kan det vara både och? 

Med ett hjärta som gråter över att behöva lämna samtidigt som det sjunger glädjesånger över att återvända är jag nu på väg, igen... 

Nkosi sikelele Africa...

Kaffe, kaffe, kaffe

Besök på kaffefarmen blir ett härligt minne att ta med hem precis som det goda kaffet vi köpte på plats. 

Kaffe planta med bär som snart är färdiga för skörd. 

Bönor på tork

Passionerad organisk kaffebonde vid sin rostmaskin. 

Välkomna på provsmakning alldeles snart!

Lycka!

Vi fick möjligheten att en gång till få rida ut i underbar natur på fantastiska hästar!

Sista gången

Det är många saker som görs för "sista gången" just nu, eller i alla fall för den här gången. Platser och människor som vi haft omkring oss detta år ska helt snart befinna sig på andra sidan ekvatorn. Svårt att ta in och svårt att förstå. 

Det har varit en vecka fylld av känslor i en salig röra. Glädje över allt som vi fått och sorg över det som nu ska lämnas. Vilja att stanna en stund till och iver att snart vara hemma igen. 

Livet med andra ord. Det känns därför att det betytt något, gläder mig därför åt tårarna eftersom de speglar det goda. Hade vi inte trivts här, hade det inte smärtat att lämna.  

Fast det är jobbigt att lämna denna kontinent, Afrika är och har så länge varit en del av mig. Jag älskar så mycket av det jag fått från denna del av världen. Ovissheten om när jag nästa gång får återse Afrika är lika smärtsam varje gång. 

Så fantastiskt då mitt i allt att få känna att vi är på väg HEM! Nu är vi alldeles strax redo att ta oss an den långa resan hem. Bara två nätter kvar, bara en dag kvar...

Kvällsljus över Durbanbeach, något av det jag kommer att sakna mer än mycket!

Många att sakna, mycket att längta

Det är svårt att skriva om det vi gör just nu. Har funderat på varför och tror att det beror på att möten och upplevelser helt plötsligt i sanning krupit in under huden. Det är för nära liksom. Avsked som ska tas behöver sitt privata rum. Det är många känslor just nu och rätt som det är rinner tårarna och så ler jag tacksamt över att det känns. "Det gör ont därför att det betyder något" har någon klok sagt och jag håller med.