Dax för avslut, summering eller kanske semester?

Först av allt tack! Tack för att ni velat följa med mig/oss på vårt äventyr detta år, och tack för att ni funnits där för mig så att jag haft några att vända mig till med mina funderingar. Det är ju onekligen roligare att skriva om det finns någon som vill ta del av det hela! 

Bloggen har varit en viktig plats för mig, speciellt de stunder dessa månader som varit tyngst, här har jag letat och funnit något gott att förmedla. Jag har sökt aktivt efter det positiva med att vi tog oss till Sydafrika och med glädje velat dela det med er. Alla dagar är inte enkla, men de bär något gott i sig för det mesta om än väldigt litet ibland...

Vi är hemma nu och tar oss långsamt framåt i vårt hemkommande. Vi njuter och tar in det som vi saknat och även en hel del som vi först nu inser att vi saknat!

Så därför tar jag paus här, vill komma hem utan att tänka så mycket på hur det känns och hur det upplevs. Vill bara vara i det som händer just nu. 

Jag tror att jag återkommer på något sätt framöver för "konsten att leva i en röra" det är det ständigt och den konsten tar det ett liv att lära!

Så härliga ni- tack och på återseende!

Jag slutar där jag började - Frösövallen i juli. Ett år har gått och oj vad vi har vuxit!

Hemma!

Vi är hemma! Det är vackert, njutbart, tryggt och mycket trivsamt. Härligt att vara nära familj, vänner och bästa hunden. 

Vi är lite trötta dock, både efter den långa resan och över att påbörja inflyttningen i huset. Fast allra mest pga av att vi inte fattar vad klockan är eftersom det aldrig blir mörkt;)

Vi är på väg!

Nu kommer vi hem, eller åker vi hemifrån, eller kan det vara både och? 

Med ett hjärta som gråter över att behöva lämna samtidigt som det sjunger glädjesånger över att återvända är jag nu på väg, igen... 

Nkosi sikelele Africa...

Kaffe, kaffe, kaffe

Besök på kaffefarmen blir ett härligt minne att ta med hem precis som det goda kaffet vi köpte på plats. 

Kaffe planta med bär som snart är färdiga för skörd. 

Bönor på tork

Passionerad organisk kaffebonde vid sin rostmaskin. 

Välkomna på provsmakning alldeles snart!

Lycka!

Vi fick möjligheten att en gång till få rida ut i underbar natur på fantastiska hästar!

Sista gången

Det är många saker som görs för "sista gången" just nu, eller i alla fall för den här gången. Platser och människor som vi haft omkring oss detta år ska helt snart befinna sig på andra sidan ekvatorn. Svårt att ta in och svårt att förstå. 

Det har varit en vecka fylld av känslor i en salig röra. Glädje över allt som vi fått och sorg över det som nu ska lämnas. Vilja att stanna en stund till och iver att snart vara hemma igen. 

Livet med andra ord. Det känns därför att det betytt något, gläder mig därför åt tårarna eftersom de speglar det goda. Hade vi inte trivts här, hade det inte smärtat att lämna.  

Fast det är jobbigt att lämna denna kontinent, Afrika är och har så länge varit en del av mig. Jag älskar så mycket av det jag fått från denna del av världen. Ovissheten om när jag nästa gång får återse Afrika är lika smärtsam varje gång. 

Så fantastiskt då mitt i allt att få känna att vi är på väg HEM! Nu är vi alldeles strax redo att ta oss an den långa resan hem. Bara två nätter kvar, bara en dag kvar...

Kvällsljus över Durbanbeach, något av det jag kommer att sakna mer än mycket!

Många att sakna, mycket att längta

Det är svårt att skriva om det vi gör just nu. Har funderat på varför och tror att det beror på att möten och upplevelser helt plötsligt i sanning krupit in under huden. Det är för nära liksom. Avsked som ska tas behöver sitt privata rum. Det är många känslor just nu och rätt som det är rinner tårarna och så ler jag tacksamt över att det känns. "Det gör ont därför att det betyder något" har någon klok sagt och jag håller med. 

Något är rätt, men fel...

Vi hamnar bakom denna lastbil (med skateboardramp på flaket...) och något känns rätt, men fel...

Kommer något närmare och känslan växer...

Så helt nära, först då inser vi att det står ju på svenska alltihopa och dessutom är den svensk registrerad! 

Så klart våra ögon tyckte att det var helt rätt fast helt fel plats!

Vi längtar

Vi ser ofta lite frånvarande ut just nu, det finns längtan och eftertänksamhet i våra ansikten. Bara en vecka kvar...

Vi samlar minnen i kropp o själ

Denna dag har börjat härligt, före frukost tog vi oss ner till Durban Beach för en motionsrunda o sedan frukost. Att sedan få sjunka ner i sanden och lapa sol och doppa sig i havet är en sann lyx!

Indiska oceanen, kristallklart vatten, sol, skön bris o gott sällskap både i form av böcker o människor:)

Vilken upplevelse!

Så kallt, så kallt!!!! Vi är på resande fot i södra Sydafrika och det finns ingen tvekan om årstid längre; garanterat vinter!

Kallt, tom snö på högsta punkten vi passerade idag, hagelskurar igår och frost på flera ställen imorse. Vackert och friskt utomhus betyder dock att det inomhus inte är mycket varmare än ute...

Tur att vi fick möjlighet att bada i varma källor så kroppen riktigt fick tina upp. Mina tankar går dock mest till de människor som genomlider denna årstid här nere i plåtskjul utan varmt vatten att värma sig i... Jag känner mig ödmjuk och privilegierad. 

The baths i Citrusdal, obeskrivligt skönt i vattnet

Snöiga fruktodlingar på väg ner till Ceresdalen

Ceresdalen, Sydafrikas fruktträdgård nr1

Bananer på G

Nu blommar bananträdet igen och bananer blir det många. Inte till oss dock, när dessa ärliga plockar vi bananer på ICA...

Här börjar de skönjas

En klase under varje blad

Så släpper "blombladen" och bananerna börjar växa på sig

Svårdefinierbar årstid

Igår slog det minst sagt om i vädret, från att ha haft otroligt fina veckor med sol och värme kom så sydliga vindar och regn. Det betyder kallt väder!

Imorse hade vi bara ca 10grader trots att det var klarblå himmel. Vi tog en tur ner till stranden, efter att vi skjutsat familjen till flyget, och det var overkligt att vi låg på samma strand i bikini i tisdags! Idag var det kyliga hårda sydvindar som gjorde att jackan kändes helt naturlig fast solen värmde sanden så att barfota kändes lika naturligt... Hur definierar man ett sådant väder? Här säger man vinter, själv har jag ingen aning vad det är, men kylslaget varmt är det! 

Udda känsla att vara barfota med sand mellan tårna samtidigt som dunjackan är på;)

Min fina minimerade flock 

Snart hemma igen

Overkligt, men sant; Benjamin sitter på flyget på väg hem! Det är minsann tomt här i huset ikväll, vi har haft mycket tid tillsammans i vår lilla flock och nu är vi liksom 1/4 kort. Dessutom är det stor skillnad på att vara nio eller tre runt middagsbordet... Vilka veckor vi haft med familj på besök!

Känslan av saknad står ju dock för något gott. "It hurts because it matters"

Och galet är det att vi andra bara har tre veckor kvar och sedan kommer vi efter. Håll i hatten nu gäller det att vara i nuet och njuta och sörja om vartannat!

"Den blomstertid nu kommer..."

Så har vi sjungit den obligatoriska sommarsången och officiellt haft skolavslutning även om vi redan varit lediga i två veckor:) lite kompletteringar har blivit gjorda och nu kan inget mer göras för idag var det deadline för insändningsuppgifter inför betygssättning.

VI HAR KLARAT AV DET!!!! 

(Skolröran är utredd helt enkelt...:)

Barnen är mer än godkända i de flesta av sina ämnen och vi alla tre har tagit examen i att utföra skola i mamma/barn situation. Ingen dålig bedrift för någon av oss! Med tanke på hur roligt vi har och hur mycket vi bevisligen trivs ihop får vi absolut ett A i detta ämne:)

(Det har dock funnits mer än en dag då jag trott att vi alla skulle bli underkända...)

Mina fina härliga elever och ungar!

Tänk att han gått ur grundskolan och hon ur sexan, overkligt vad stora de blivit!

Beundran

Man kan beundra många olika saker och människor. Fascineras av det osannolika och det som är långt ifrån sin egen dröm eller förmåga. Att det liksom bara är möjligt eller att det omöjliga sker.  

Två mycket olika företeelser blev målet för min beundran idag. 

Det första är hur någon endaste människa orkar springa 9mil på asfalt(eller på vilket underlag som helst!) och dessutom kan klara av att springa dessa obegripligt många mil på bara 5h28min!!!! Årets Camrades Marathon avgjordes idag och är ett minst sagt långt lopp som går mellan Durban och Pietermarisburg. Bäste svensk, Jonas Buud tog en mycket hedrande 7plats på 5h38min. Vi stog på första parkett då de efter 6mil passerade vid vårt område. Så galet och imponerande att det går att prestera så väl så länge. De människor som fortfarande var 2,2mil ifrån målet vid 15:30 är minst lika beundransvärda, de hade vid det laget spenderat åtskilliga timmar på asfaltsvägar i ca 30graders värme. Staren gick nämligen vid 06:00...

Den andra händelsen som fångade min beundran var att något som sett så torrt och dödfött ut kunde härbärgera sådan skönhet. Orkidéen som jag trodde var död blommade helt plötsligt!

Som ur ingenting kom den mest fantastiska skapelse. 

Gemensamt för dessa händelser är för mig att det mesta är möjligt även om det verkar helt omöjligt vid första anblicken:)

Här är fullt upp!

Att vara nio personer i ett hus under längre tid är som att vara på en mindre lägergård:)

Ni som känner mig vet att jag tycker om läger och även detta läger faller mig i smaken. Det är gott att höra barnens skratt och bus, skönt och lärorikt att få sitta ner i något hörn och prata om livets allvar, en utmaning att hålla alla i bra blodsockerbalans och oerhört skönt att krypa ner under täcket på kvällen och höra hur alla kommer till ro. 

Vi går nu in i Benjamins sista dagar här i Sydafrika och det känns helt overkligt att han är hemma i Östersund igen om bara en vecka... 

Att detta liv ska packas ihop är mer smärtsamt för mig än jag trott och jag är tacksam över de veckor vi andra tre har kvar innan vi lyfter. Om det blir lite långt mellan inläggen just nu hoppas jag att det finns överseende med då det som sagt just nu är lägerstämning i huset:)

Nästan hela gänget redo att hugga in!

17årspresent

Ibland har man mer tur än annars!

Käraste kusinen till barnen fyller år nu när de är här på besök och hon tycker om att rida och det gör jag också. Alltså blev hennes present en present till mig och dottern också:)

En timme på hästryggen er många timmars leende efteråt! Väl investerad tid måste jag säga. Dottern som gjorde premiär i sadeln blev helt såld! Vi drömmer nu om en tur till fjälls i sommar/höst...(somliga drömmer om stall och egen häst, helst på en lantgård i Frankrike...ljuvliga drömmar för en 12åring)

Otroligt vacker miljö

Vilken resa!

Vi lämnade Durban tidigt i söndagsmorse och styrde kosan norrut mot Hluhluwe och de vilda djurens rike. Varmaste dagen på länge gjorde att upplevelsen av att vara i Afrika förstärktes ytterligare:)

Vi fick minsann se många vackra och stora djur! Elefanter som går över vägen, noshörningar som kom riktigt nära, bufflar som blockerar vägen och lejon som vilade i solen på flodrädden(på lite långt avstånd, men ändå!). Å så zebror, andra gaseller, babianer och de alltid lika roliga vårtsvinen. Trötta och nöjda med dagen checkade vi in på Hilltop camp mitt inne i parken. Vi möttes av zebrorna som betade utanför restaurangen, bara en sån sak! Efter god middag ramlade vi tidigt i säng för att kunna kliva upp tidigt o njuta soluppgång. 

Jag älskar soluppgångar, de bjuder så mycket hopp och låter tanken fyllas av skön eftertänksamhet(att mannen med lövblåsen inte tyckte att tystnad behövdes för den njutningen gav mig anledning att öva tålamod dessutom...;))

Frukostbuffen tankade oss för en ny dag i vacker natur och med många nya djur möten. Elefanterna bjöd på riktig show när de badade i floden, en sann fröjd att få beskåda. Det vi till slut inte fått se och som vi alla ville få se var giraffer. När vi nästan gett upp och var på väg ut ur parken ropar Frida plötsligt: giraff!!!!

Och där var de! Dessa graciösa vackra djur. Länge blev vi stående och bara njöt av att få ha dem så nära inpå oss. Lyckan var gjord och vi lämnade nöjda parken. 

Resan gick vidare till st Lucia som ligger vid en flodmynning ut till havet och som är mest kända för alla sina flodhästar och krokodiler. Här kommer flodhästarna in i samhället på nätterna för att beta...

Vi avslutade dagen med ett strandbesök och njöt solnedgång och kvällsbad på ännu en vacker strand. Vi bodde på ett litet b&b som bjöd oss sömn och god frukost. 

Så fick vi vara med på ytterligare ett äventyr av rang! Båttur upp efter floden med så många möten med flodhästar, krokodiler, leguaner, fåglar av många slag allt under mycket god guidning. Vilken upplevelse!

Vi återvände hemåt sen eftermiddag och landade till slut hemma i huset nöjda med  att ha klarat av kanske det farligaste på hela resan- mörkerkörning i denna trafik...

Håll till godo med en liten bildkavalkad

(bästa bilderna ligger dock i rätta kameran)

Vi har varit på resande fot

Nämligen på safari! Ett litet smakprov från dagen upplevelse bjuder jag på innan lampan släcks. Trötta och väldigt nöjda är vi allihopa. Bjuder mer i morgon. Håll i hatten va stora flodhästar kan vara:)

På väg tillsammans

Det är en fröjd att se mina barn tillsammans med sina kusiner. De mår så gott! 

Att ställa våra barn vid sidan av gemenskap som vi gjort dessa månader har inte varit utan vånda. Då jag nu ser hur de vuxit och hur härliga de är i gemenskap med andra gör mig glad och lugn i själen. De är goda medvandrare åt andra medmänniskor. Ser fram emot att få vandra med dem länge än. 

Idag har vi verkligen njutit av sol och värme, värsta semesterdagen!

Vilket gäng

Det skrattas och pratas, badas och bollas, mys och pys helt enkelt!

Farfar och kusinerna 

Härligt!

Fulla av förväntan styrde vi mot flygplatsen och så kom de hela högen!!! Kusiner, farföräldrar och bror.  

Huset har varit fullt av skratt och prat ikväll och det känns gott. Två och en halv vecka av umgänge det känns inte helt fel:)

Nästan som julafton igen!

Sonen utbrast att "det känns i magen som kvällen före julafton!" med anledning av att det kommer "finfrämmande" imorgon eftermiddag. 

Konstig känsla att veta att de nu sitter på flyget och ska vara på resande fot ända till middagstid imorgon. Vi bor långt hemifrån må man säga. 

Nu är vi laddade för trevligheter! Det är safari inplanerad och lite annat smått och gott, men framför allt är det gemenskap på schemat:)

Tre veckor och sedan ska sonen packa väskan och åka hemåt, tre veckor! Inte klokt vad tiden har gått fort!

Hur gick det till?

Så var det gjort. Helt plötsligt fanns det inget mera att göra. Röran är färdig rörd. Så mycket tjat och gnat, vånda och glädje och så  är det bara klart. Det borde innebära glädje och lättnad, men jag känner mig just nu mest bara trött och tom. Som efter världens urladdning liksom. 

Ja, allt är inskickat och klart, inga fler uppgifter att göra. Vi har klarat av alla de 35veckor av skola som fanns att göra. Så många långa dagar som var för sig känts som en uppförsbacke och tillsammans visat sig vara en snabb utförslöpa! Så fort de gått när de passerat allihopa. 

Känner i kroppen hur mycket oro och ängslan jag burit dessa dagar. Oro över att inte kunna hjälpa dem i mål och allt sånt där som bor i föräldraskapet även när det finns skolpersonal som tar hand om dem. Nu har ju jag/vi burit mycket av den delen också och alla dagar har inte varit lätta, tro mig!

Så glädjetjutet över att vi nu har sommarlov får ni vänta på en liten stund till. Måste få fylla lungorna igen med frisk luft och låta musklerna få slappna av en stund innan tjutet kan formas;)

Fast kommer det gör det, det vet jag visst! 

Och på måndag kommer bästa farmor och farfar i gott sällskap av kusiner och farbror. Fatta vad härligt det ska bli med skratt och prat och gemenskap. 

Och nu till sömnen den välbehövliga. Tack alla ni som burit, hejat och uppmuntrat hela vägen fram till nu. Kärleken till er är stor!

Lite festligheter

Sista skolveckan innan man går ut nian brukar ju innehålla en del annat än bara vanliga lektioner, så idag tog vi och gjorde annat helt enkelt. Frukost på bästa stället, Makaranga, och efter det ett besök på spa för mig och sonen. Jag fick massage och tonårsansiktet en välbehövlig ansiktsbehandling. Vi njöt båda två! (fast plånboken kved lite vid inköp av dyra hudvårdsprodukter...)

Den skola vi ägnat oss idag har bestått av utvärderingar som skolan vill ha in. Just nu ser det faktiskt ut som att vi blir färdiga med det sista i skolröran imorgon och kan vakna upp till världens längsta sommarlov på lördagsmorgon... Tar dock inte ut något i förskott så lyckoropen spara jag på en liten stund till;)

I väntan på go frukost. Bokmalar är de båda, djupt försjunkna i varsin bok. 

Succulent modell större

Jag förundras och njuter av mångfalden och färgerna. Att bara gröna toner kan vara så sköna!