Hur gick det till?

Så var det gjort. Helt plötsligt fanns det inget mera att göra. Röran är färdig rörd. Så mycket tjat och gnat, vånda och glädje och så  är det bara klart. Det borde innebära glädje och lättnad, men jag känner mig just nu mest bara trött och tom. Som efter världens urladdning liksom. 

Ja, allt är inskickat och klart, inga fler uppgifter att göra. Vi har klarat av alla de 35veckor av skola som fanns att göra. Så många långa dagar som var för sig känts som en uppförsbacke och tillsammans visat sig vara en snabb utförslöpa! Så fort de gått när de passerat allihopa. 

Känner i kroppen hur mycket oro och ängslan jag burit dessa dagar. Oro över att inte kunna hjälpa dem i mål och allt sånt där som bor i föräldraskapet även när det finns skolpersonal som tar hand om dem. Nu har ju jag/vi burit mycket av den delen också och alla dagar har inte varit lätta, tro mig!

Så glädjetjutet över att vi nu har sommarlov får ni vänta på en liten stund till. Måste få fylla lungorna igen med frisk luft och låta musklerna få slappna av en stund innan tjutet kan formas;)

Fast kommer det gör det, det vet jag visst! 

Och på måndag kommer bästa farmor och farfar i gott sällskap av kusiner och farbror. Fatta vad härligt det ska bli med skratt och prat och gemenskap. 

Och nu till sömnen den välbehövliga. Tack alla ni som burit, hejat och uppmuntrat hela vägen fram till nu. Kärleken till er är stor!