Här är fullt upp!

Att vara nio personer i ett hus under längre tid är som att vara på en mindre lägergård:)

Ni som känner mig vet att jag tycker om läger och även detta läger faller mig i smaken. Det är gott att höra barnens skratt och bus, skönt och lärorikt att få sitta ner i något hörn och prata om livets allvar, en utmaning att hålla alla i bra blodsockerbalans och oerhört skönt att krypa ner under täcket på kvällen och höra hur alla kommer till ro. 

Vi går nu in i Benjamins sista dagar här i Sydafrika och det känns helt overkligt att han är hemma i Östersund igen om bara en vecka... 

Att detta liv ska packas ihop är mer smärtsamt för mig än jag trott och jag är tacksam över de veckor vi andra tre har kvar innan vi lyfter. Om det blir lite långt mellan inläggen just nu hoppas jag att det finns överseende med då det som sagt just nu är lägerstämning i huset:)

Nästan hela gänget redo att hugga in!

17årspresent

Ibland har man mer tur än annars!

Käraste kusinen till barnen fyller år nu när de är här på besök och hon tycker om att rida och det gör jag också. Alltså blev hennes present en present till mig och dottern också:)

En timme på hästryggen er många timmars leende efteråt! Väl investerad tid måste jag säga. Dottern som gjorde premiär i sadeln blev helt såld! Vi drömmer nu om en tur till fjälls i sommar/höst...(somliga drömmer om stall och egen häst, helst på en lantgård i Frankrike...ljuvliga drömmar för en 12åring)

Otroligt vacker miljö

Vilken resa!

Vi lämnade Durban tidigt i söndagsmorse och styrde kosan norrut mot Hluhluwe och de vilda djurens rike. Varmaste dagen på länge gjorde att upplevelsen av att vara i Afrika förstärktes ytterligare:)

Vi fick minsann se många vackra och stora djur! Elefanter som går över vägen, noshörningar som kom riktigt nära, bufflar som blockerar vägen och lejon som vilade i solen på flodrädden(på lite långt avstånd, men ändå!). Å så zebror, andra gaseller, babianer och de alltid lika roliga vårtsvinen. Trötta och nöjda med dagen checkade vi in på Hilltop camp mitt inne i parken. Vi möttes av zebrorna som betade utanför restaurangen, bara en sån sak! Efter god middag ramlade vi tidigt i säng för att kunna kliva upp tidigt o njuta soluppgång. 

Jag älskar soluppgångar, de bjuder så mycket hopp och låter tanken fyllas av skön eftertänksamhet(att mannen med lövblåsen inte tyckte att tystnad behövdes för den njutningen gav mig anledning att öva tålamod dessutom...;))

Frukostbuffen tankade oss för en ny dag i vacker natur och med många nya djur möten. Elefanterna bjöd på riktig show när de badade i floden, en sann fröjd att få beskåda. Det vi till slut inte fått se och som vi alla ville få se var giraffer. När vi nästan gett upp och var på väg ut ur parken ropar Frida plötsligt: giraff!!!!

Och där var de! Dessa graciösa vackra djur. Länge blev vi stående och bara njöt av att få ha dem så nära inpå oss. Lyckan var gjord och vi lämnade nöjda parken. 

Resan gick vidare till st Lucia som ligger vid en flodmynning ut till havet och som är mest kända för alla sina flodhästar och krokodiler. Här kommer flodhästarna in i samhället på nätterna för att beta...

Vi avslutade dagen med ett strandbesök och njöt solnedgång och kvällsbad på ännu en vacker strand. Vi bodde på ett litet b&b som bjöd oss sömn och god frukost. 

Så fick vi vara med på ytterligare ett äventyr av rang! Båttur upp efter floden med så många möten med flodhästar, krokodiler, leguaner, fåglar av många slag allt under mycket god guidning. Vilken upplevelse!

Vi återvände hemåt sen eftermiddag och landade till slut hemma i huset nöjda med  att ha klarat av kanske det farligaste på hela resan- mörkerkörning i denna trafik...

Håll till godo med en liten bildkavalkad

(bästa bilderna ligger dock i rätta kameran)

Vi har varit på resande fot

Nämligen på safari! Ett litet smakprov från dagen upplevelse bjuder jag på innan lampan släcks. Trötta och väldigt nöjda är vi allihopa. Bjuder mer i morgon. Håll i hatten va stora flodhästar kan vara:)

På väg tillsammans

Det är en fröjd att se mina barn tillsammans med sina kusiner. De mår så gott! 

Att ställa våra barn vid sidan av gemenskap som vi gjort dessa månader har inte varit utan vånda. Då jag nu ser hur de vuxit och hur härliga de är i gemenskap med andra gör mig glad och lugn i själen. De är goda medvandrare åt andra medmänniskor. Ser fram emot att få vandra med dem länge än. 

Idag har vi verkligen njutit av sol och värme, värsta semesterdagen!

Vilket gäng

Det skrattas och pratas, badas och bollas, mys och pys helt enkelt!

Farfar och kusinerna 

Härligt!

Fulla av förväntan styrde vi mot flygplatsen och så kom de hela högen!!! Kusiner, farföräldrar och bror.  

Huset har varit fullt av skratt och prat ikväll och det känns gott. Två och en halv vecka av umgänge det känns inte helt fel:)

Nästan som julafton igen!

Sonen utbrast att "det känns i magen som kvällen före julafton!" med anledning av att det kommer "finfrämmande" imorgon eftermiddag. 

Konstig känsla att veta att de nu sitter på flyget och ska vara på resande fot ända till middagstid imorgon. Vi bor långt hemifrån må man säga. 

Nu är vi laddade för trevligheter! Det är safari inplanerad och lite annat smått och gott, men framför allt är det gemenskap på schemat:)

Tre veckor och sedan ska sonen packa väskan och åka hemåt, tre veckor! Inte klokt vad tiden har gått fort!

Hur gick det till?

Så var det gjort. Helt plötsligt fanns det inget mera att göra. Röran är färdig rörd. Så mycket tjat och gnat, vånda och glädje och så  är det bara klart. Det borde innebära glädje och lättnad, men jag känner mig just nu mest bara trött och tom. Som efter världens urladdning liksom. 

Ja, allt är inskickat och klart, inga fler uppgifter att göra. Vi har klarat av alla de 35veckor av skola som fanns att göra. Så många långa dagar som var för sig känts som en uppförsbacke och tillsammans visat sig vara en snabb utförslöpa! Så fort de gått när de passerat allihopa. 

Känner i kroppen hur mycket oro och ängslan jag burit dessa dagar. Oro över att inte kunna hjälpa dem i mål och allt sånt där som bor i föräldraskapet även när det finns skolpersonal som tar hand om dem. Nu har ju jag/vi burit mycket av den delen också och alla dagar har inte varit lätta, tro mig!

Så glädjetjutet över att vi nu har sommarlov får ni vänta på en liten stund till. Måste få fylla lungorna igen med frisk luft och låta musklerna få slappna av en stund innan tjutet kan formas;)

Fast kommer det gör det, det vet jag visst! 

Och på måndag kommer bästa farmor och farfar i gott sällskap av kusiner och farbror. Fatta vad härligt det ska bli med skratt och prat och gemenskap. 

Och nu till sömnen den välbehövliga. Tack alla ni som burit, hejat och uppmuntrat hela vägen fram till nu. Kärleken till er är stor!

Lite festligheter

Sista skolveckan innan man går ut nian brukar ju innehålla en del annat än bara vanliga lektioner, så idag tog vi och gjorde annat helt enkelt. Frukost på bästa stället, Makaranga, och efter det ett besök på spa för mig och sonen. Jag fick massage och tonårsansiktet en välbehövlig ansiktsbehandling. Vi njöt båda två! (fast plånboken kved lite vid inköp av dyra hudvårdsprodukter...)

Den skola vi ägnat oss idag har bestått av utvärderingar som skolan vill ha in. Just nu ser det faktiskt ut som att vi blir färdiga med det sista i skolröran imorgon och kan vakna upp till världens längsta sommarlov på lördagsmorgon... Tar dock inte ut något i förskott så lyckoropen spara jag på en liten stund till;)

I väntan på go frukost. Bokmalar är de båda, djupt försjunkna i varsin bok. 

Succulent modell större

Jag förundras och njuter av mångfalden och färgerna. Att bara gröna toner kan vara så sköna!

Djurlivet är spännande

Natten som var fick vi oväntat besök i trädgården. Apor, många olika slags fåglar, ödlor av flera slag, myror i alla storlekar och mullvadar bl.a. är nu vardagsmat för oss, men vad var det vi såg igår kväll?

Jo, tre stycken lösspringande hundar. Nattsömnen blev så där med en hund skällandes här inne i huset och så "kören" i trädgården. När huset är larmat och dessutom omringat av mur och stängsel är det  inte bara att gå ut och ropa "gå hem" direkt...

Ringde "hundfångarna" tidig morgon och de kom och fångade in de tre nattgästerna. Troligtvis har de rymt hemifrån för några gatuhundar var det inte, såg alltför välskötta ut. 

Ja, det verkar som att ryktet gått att vi tar hand om hundar som inte är våra egna:)

Att Buttons vågade sig på en rymning till  trots att vi var hemma gjorde att jag faktiskt blev lite hundtrött idag. Han kom fort åter dock. Verkar som att vi fått en utbrytarkung i huset;)

Inatt ber jag om en stilla tyst natt med skön sömn!

Nyfikna morgongäster. 

Det drar ihop sig...

...till hemfärd. Om bara en vecka väntar vi finbesök av familj och då ska njutas och upplevas. När deras hemresa sker 2,5 veckor senare ska även Benjamins väskor stå packade och han vara färdig för avfärd. Overkligt att vi hunnit vara här så länge! 

Så ikväll tog vi en tur ner till havet igen. Gissa om vi kommer att sakna detta, ren och skär lyx är vad det är! Longboard, inlines och nyinköpta löparskor var färdmedlen nere på strandpromenaden denna eftermiddag/kväll. 

Buttons fick många att le där han trippade fram. Har man en pudel måste man nästan ha rosa skosnören;)

Så var han borta!

En liten utflykt på eftermiddagen var planerad. Jag och barnen skulle bli hämtade av en vän till oss som skulle ta oss till verkstaden och hämta lilla bilen(den tvärstannade igår...) och sedan ta en fika ihop. 

Värmen idag har varit ljuvlig, men lite väl varmt för att vovven skulle följa och sitta i bilen. Barnen fixade och trixade för att han skulle ha det så bra som möjligt. 

Så vi åkte iväg och allt var frid och fröjd tills vi kom hem... Ingen hund att finna någonstans!!! Inte bra. Inte heller vår hund...

Rundtur i hela området- ingen hund!

Goda vännen ringdes och visste på råd, efter ca 20min ringde hon åter och kunde berätta att Buttons hade blivit upplockad och skjutsad till veterinären i Hillcrest. På något sätt, som vi fortfarande inte begriper, hade han tagit sig ut från gården och någon vänlig själ tagit hand om honom. 

Trodde för ett ögonblick att kvinnan som rår om honom skulle få dö av sorg istället för av den cancer som så plågar henne...

Väl hemma här igen var det lilla livet mer än nöjd med livet!

Fler än vovven njöt av hans hemkommande:)

Att välja eller inte välja...

...eller vad ska man välja?! I detta land går folket till val imorgon. Många är frustrerade och vet inte hur de ska välja om de nu väljer. Sittande regering kommer med all sannolikhet att sitta kvar med Zuma i spetsen. En regering som börjar kännas alltför säker på sin sak och därför jobbar mer för egen vinning än för andras. Den käre Mandela sa en gång att "makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut".

Tänk värda ord från en klok man, samme man bad även om en sänkning av sin lön då han tillträdde som president. Han tyckte den var på tok för hög...

Det finns många som skulle behöva gå grundkursen i hans skola!

Synd bara att de som fick den kursen av honom personligen och som dessutom skulle kunnat gå många fördjupningskurser verkar vara som gåsen-det bara rinner av...

Roliga timmen

Idag har vi roat oss på bilden. Tuva har arbetat med Frida Kahlo under några veckor och idag avslutade vi det arbetet med vår egen tolkning av hennes självporträtt. Vi är nöjda!

Spana in den rosa Gardenian från vår trädgård - så oerhört maffig!

Galet grannt

Nu är det tid för Gardenian att blomma. Hemma är vi vana dem som lite svårskötta krukväxter som ibland belönar oss med riklig blomning. Här är de i modell större och med en helt fantastisk variation både i modell och färg. Passerade denna idag, blommorna är tefats stora...

Nästan overklig. 

Hemkunskap är bra!

Idag stod det tvätt och strykning på schemat och torkvädret var det inget fel på, höstvindarna har idag bjudit upp till dans. Sista uppgiften i HK för sonen och jag tror att detta året gett honom än mer kärlek till köket och maten! Tvätt o strykning gav inte alltför många leenden...

Tvättmaskin av större slag, slukar allt tror jag:)

Något att i sanning sakna...

Oj, så skönt vi har haft det idag! En heldag på stranden strax norr om Durban  i Umchlanga. En plats vi varit på förr och det var ett kärt återseende! Havet är ljuvligt lagom varmt och lufttemperaturen likaså, lite att klaga på minsann! När dessutom sällskapet är gott blir själen påfylld. Kan riktigt känna hur det kommer att längtas tillbaka hit när oktobermörkret sänker sig...

Finaste barnen med trevliga hunden

Semesterdag mitt i vardagen!

Här har vi varit en ganska trött familj på sista tiden. Skoltrötta som bara den, men snart är det över. Vi jobbar på som attan och har inte tagit något påsklov och inte varit ledig på några röda dagar, alltför att kunna bli färdiga med skolan om två veckor då vi får fina familjen på besök!

Fast idag tog vi semester, vi tog oss ner till ett ljummet hav och har njutit skön värme i luften. Ett besök på marknad nere vid stora fotbolls stadion Moses Madiba(byggdes till fotbolls VM) hanns också med. Trivsamt, trivsamt! Jag skulle behöva en container för att få med mig allt jag önskar att jag fick ta med hem i form av hantverk och annat fint... Fast just nu njuter jag av att ögat får sitt:)

Fulsnyggt!

Tänk att det kan finnas prickiga fjädrar. Jag fascineras!

Denna kommer från en pärlhöna. Fulsnygg fågel som lever vilt lite varstans häromkring. 

Helklart speciellt utseende:)

(Bilden lånad från flirtyfoodie.com)