Handens verk

Idag landade vi ett moln igen. Inte så kallt, men tungt. Som så många gånger förr så fick händerna ta över när huvudet hängde på "halvstång". Det var aktiv vila som tarvades och resultatet blev en liten oumbärlig necessär el liknande. Alltid bra att ha i väskan fylld med det som annars försvinner i väskans mörker. 

Solsken!

Efter en veckas regnande kom så äntligen solen på besök idag! Den som njöt mest var nog mor eller så var det hon som hade mest tid att njuta... Vi andra längtar jullov. Snart, snart är vi där:)

Ytterligare en brodös har flyttat in. 

Brodöserna Lindmark

Lyckliga jag som har en till i familjen som uppskattar att måla med nål och tråd!

Stolt spänner hon upp arbetet efter konstens alla regler. Imorgon kan vi montera det i den nyinköpta ramen!

En till!

Det beställdes en något mindre i blått och med dragkedja. Idag kunde den levereras! 

En soligt glad väska. 

Tandpetskonst

På en av restaurangerna nere vid stranden erbjuds stora som små en ansiktsmålning. Idag tackade jag och Tuva ja. Vilken skicklighet att med tandpetare(!) och vit färg trolla fram blommönster som jag genast fick lust att omsätta till broderi. Konstnärlighet begränsas sällan till de stora konstverken, de goda konstnärerna finns alltid ibland oss. Vi måste bara bestämma oss för att se dem och deras skapande. Jag njuter och förundras. 

Trist att tvätta bort, men i minnet finns de kvar!

Aktiv vila

Jag längtar ofta efter den aktiva vilan. Ni vet, det där sköna i att helt försvinna ini något så att hjärnan får vila från allt annat. Idag hittade jag en sådan vila. Tyg lagret blev lite mindre. Som så många gånger förr var det en väska som blev resultatet av vilan. Detta är en av de bättre. Jag är mycket nöjd och en beställning har jag redan fått, så då finns det mera av den aktiva vilan inom räckhåll! När händerna får skapa då mår min själ gott. 

Så hittade jag dem!

Äntligen har jag ett litet lager att hämta ur när skaparlusten faller på. Jag har nog alltid haft lite tyg liggandes någonstans bara så där utifall att något behöver sys. På frågan om vad det ska bli har jag sällan något svar. Det får man se när det är färdigt liksom. Tygerna som jag lyckligt bar hem idag är riktigt härliga afrikatyger i stadig bomull. Bra till väskor, kuddbakstycken, en kjol eller något annat trevligt som väntar på att bli sytt. Ibland behöver det inte bli något av det, rikedomen ligger i att titta på det och inspireras av färgerna och mönstret. Svårt för en del att förstå och en del av er förstår precis...

Det fanns många tygrullar, men dessa godbitar valdes ut och fick följa med hem:

Ren och skär glädje!

Det börjar ta sig

Jag påbörjade ett ullbroderi för ett par veckor sedan och har varit på väg att ge upp det många gånger. Det har inte sett ut som bilden jag haft i huvudet och inte som någon bild jag vill ha i huvudet heller... Jag har ändå fortsatt och sy, fast utan någon större iver. Så plötsligt idag hände något. Det liksom sprakade till och fick liv, färgerna stämde och mönstret började falla på plats. Nu är det roligt igen och mycket spännande att se vart det ska ta vägen! Ett litet smakprov får ni i väntan på helheten. Känslan är att det svenska yllebroderiet får korsas med det impulser och intryck denna del av Afrika gett mig så här långt. 

Fortare än väntat...

... kom sockarna till användning. Det svala och regniga vädret de sista dagarna har gjort våra oisolerade hus minst sagt kylslagna. Denna bild kom idag på min minsta sydafrikanska vän. Tanken var ju att de skulle komma till användning i december under Sverigeresan, men idag behövdes de här. Önskar faktiskt att jag haft ett par egna ullsockar. 16grader inomhus och dessutom fuktigt, Brrrr!

Det går framåt

Om än inte jätte fort, men det kan man inte förvänta sig med nr 3 på stickorna. Än så länge låter den riktiga värmen vänta på sig så jag stickar vidare. Hörde att snön legat vit i Jämtland idag så vi har det ändå varmt med våra 17grader och regn. Välbehövligt regn! Här har varit så torrt och alla har längtat efter regn. Lite sol ibland hoppas vi dock på och inte som förra året när det regnade mest varje dag från oktober tom december... Vem vet jag kanske blir färdig med min stickning fortare än jag anar:) 

En slags sjuka tror jag att det är

Varje gång jag drar igång med ett stort projekt måste jag göra ett annat parallellt som blir färdigt fort som bara den! Det är som att otåligheten tar över annars. Denna gång blev det ett par varma sköna vant/sockar till vår lilla vän som i december ska på resa ända upp till Sverige. Då måste det finnas något som värmer. Det fiffiga med denna variant, och som passar bra så länge barnen är ganska små, är att det bara är en tub. Ingen häl eller tumme, alltså kan man använda dem som det passar bäst. Vem vet de kanske kommer till användning fortare än man anar, kallare dagar väntas till helgen. 

Äntligen dax

Ett nytt lite större projekt har påbörjats. Garnet inköptes förra hösten och har glatt mig många gånger bara med sin djupa turkosa färg. Nu ska det stickas så länge det inte blir för svettigt med ullgarn i händerna... Det räcker ju om den blir färdig till nästa sommar då vi hinner med lite kyla igen innan vi vänder hemåt (och väl hemma är ull ALLTID bra att ha nära till hands...). Fortsättning följer. 

(Färgen kommer dessvärre inte riktigt till sin rätt)

Nu kan jag visa...

... vad jag sysselsatt mina händer med sista veckorna. En present blev det och nu vet jag att paketet är öppnat där långt borta! Botten är virkad i ett ullgarn och sedan fodrade med ett gammalt mjukt och skönt bomullsgarn. Broderierna har fått bidra med lust och fägring. Hoppas att de får sprida värme både i kropp och själ!

Dottern agerar fotomodell.  

Lyckliga jag

Det är inte ofta jag tar hem storvinsten, men idag gjorde jag det! Jag har en fantastisk vän som gör det vackraste ting man kan tänka sig med sina händer och sin skaparkraft. Idag så visade hon upp en underbar väska hon gjort( här hittar ni den: azetterlund.blogspot.se) och kan ni tänka er den ska bli min! Jag blev alldeles lycklig i hela kroppen. Nu hoppas jag bara att den ska få resa säkert hela vägen till mig här i södraste Afrika. Tack käraste Anna!

Den goda tråkigheten

Det känns som att kreativiteten kan må gott av att inte ha så mycket att göra. Precis som Alfons farmor säger så kan det vara bra att ha tråkigt ibland! Tuva har kommit på att man inte behöver så mycket mer än vitt papper för att roa sig. Vi har idag fått bekanta oss med en hel grodfamilj och en hundfamilj samt x-antal loppor. Vi har dock kommit överens om att inköp av färgat papper står högt upp på att göra listan! 

Själv så broderar jag vidare och njuter av att skapa på fri hand. 

Broderi på gång

Detta bådar gott för framtiden! Jag har broderat och skissat under tiden barnen haft skola.