På tal om röror...

...så fick vi igår vara med om en av det värre tror jag. Just innan vi skulle gå till frisören med Tuva så bara brakade till bakom ryggen på oss!!! En stackars människa körde rakt ini skyltfönstret på butiken rakt över parkeringen. Hela fönstret brakade in i affären! Skyndade mig dit för att ta reda på om människan i bilen var skadad eller sjuk på något sätt. Som tur var så var hon inte vare sig det ena eller andra, bara oerhört chockad. Hon trodde att hon trampade ner bromsen då hon i själva verket stampade gasen i botten. Gissa om hon var förtvivlad över sin röra... Jag tycker så synd om henne och hoppas hon får god hjälp med att se det goda i att ingen blev skadad. I ljuset av detta blev mina egna röror väldigt hanterbara!

Tuvas premiär hos frisör blev mycket lyckat och de skämde bort henne ordentligt. Först en mycket bra klippning av trivsam frisör och sedan blev håret rullat och blåst och stylat. Allt till en kostnad av ca 90kr. Ofattbart!

En blåste och den andre rullade och en tredje klippte och stylade. Man kan ju undra hur liten lön de egentligen har. Fint blev det och nöjd var hon min sköna unge. 

Nu är det ordning på det flesta rörorna!

Alla dessa röror av olika slag! Ibland känns det som om jag går i tusen bitar när allt och alla (för det mesta bara de två barnen, men de kan upplevas som många, tro mig) vill ha min uppmärksamhet. Andra dagar finns glädjen i utmaningen att få allt att flyta på som vanligt. 

Just nu för en stund lämnar vi de flesta rörorna hemma och drar iväg på en roadtrip ner till Kapstaden. Vi är alla så glada över en veckas semester! Det ska bli en ynnest att få se mer av detta land som vi nu hunnit bo i lite mer än 5 månader. Halvtiden är passerad. 

Så gott folk, vardagsrörorna är i ordning och lämnad hemma. Dax för lite härlig semesterröra istället!

Ett litet smakprov på mina vardagsröror, inte helt olikt vardag på andra håll i världen kan jag tro;)

Diskröran

Tvättröran

Kreativa röran

Pappersröran

Skolröran

Matröran

En riktigt god röra!

Hål i "tryggheten"

Det fanns ett hål i staketet ner mot dalen. En liten nätt person har utan större besvär kunnat ta sig både in och ut i vår "trygga värld". Larmen nere i backen har nog varit fler av äkta vara än vi trott. Nu är hålet borta och det är i alla fall lite svårare att ta sig in. 

Känner mig trots allt inte rädd utan mera vaksam bara, och bedrövad. Bedrövad över att vi som människor kan förlora respekten för varandra så lätt. Att vi tar av varandra och gör varandra illa. Bedrövad över att så många i detta land lever med ständig rädsla och att denna rädsla bygger än högre murar, kraftigare stängsel och gärna elstängsel på det. Att det driver oss längre ifrån varandra då vi egentligen alltid vinner på att våga närma oss varandra istället. 

Det är inte bara i de finare kvarteren rädslan bor, i de fattigare delarna är stölderna än vanligare likaså våldet. Det är inte för intet som maken valt detta land för att få bra erfarenhet av traumakirurgi...

Fast mitt i allt bor en glädje som vi så sällan ser hemma i Sverige, en glädje som ofta tar sig uttryck i spontana skratt och mycket dans! Dansa kan man ALLTID göra här. I bussen, i kön till kassan, vid busshållplatsen, när man vinkar till trafiken att ta det lugnt vid vägarbeten etc, etc. Det är livsbefrämjande! Jag hänger på i dansen och dottern tycker att jag är mer än pinsam...

Sköna lirare som helt klart gav danslust till min kropp:)

Alla dessa blommande träd...

...gör mig glad och förundrad varje dag. Gissa om barnen tycker att jag är tjatig som ideligen utbrister: "Titta där! Det är så vackert!" Ett av det vackraste är ett träd som blommar med stora, röda tulpanliknande blommor. Magnifikt!

Någon har visst varit ledig i helgen...

När det nästan inte finns ett enda bestick i lådan eller en enda tallrik på hyllan, då vet man att diskningen kommer att ta sin stund... 

Här tillbringades förmiddagen medan barnen gjorde skola. Nästan meditativt faktiskt och helgens vila från måsten gjorde mödan värd. 

Frukost på olika sätt

Idag tog vi frukost på restaurang. Det var vi inte ensamma om! Här är det vanligt att äta ute oavsett vilken måltid det handlar om. Vad man äter kan dock variera stort. Så även inom vår lilla familj... Första tallriken är min, den andra dotterns. 

Lasagne och strips till frukost, det får hon ha för sig själv!

Vem vet vart han var på väg?

Han bara stod där, mitt i vägen. Inte på väg över som det verkade, utan mer som att han undrade hur han hamnat där mitt i trafiken. Väskan var packad så någonstans var han säkert på väg...