Hål i "tryggheten"

Det fanns ett hål i staketet ner mot dalen. En liten nätt person har utan större besvär kunnat ta sig både in och ut i vår "trygga värld". Larmen nere i backen har nog varit fler av äkta vara än vi trott. Nu är hålet borta och det är i alla fall lite svårare att ta sig in. 

Känner mig trots allt inte rädd utan mera vaksam bara, och bedrövad. Bedrövad över att vi som människor kan förlora respekten för varandra så lätt. Att vi tar av varandra och gör varandra illa. Bedrövad över att så många i detta land lever med ständig rädsla och att denna rädsla bygger än högre murar, kraftigare stängsel och gärna elstängsel på det. Att det driver oss längre ifrån varandra då vi egentligen alltid vinner på att våga närma oss varandra istället. 

Det är inte bara i de finare kvarteren rädslan bor, i de fattigare delarna är stölderna än vanligare likaså våldet. Det är inte för intet som maken valt detta land för att få bra erfarenhet av traumakirurgi...

Fast mitt i allt bor en glädje som vi så sällan ser hemma i Sverige, en glädje som ofta tar sig uttryck i spontana skratt och mycket dans! Dansa kan man ALLTID göra här. I bussen, i kön till kassan, vid busshållplatsen, när man vinkar till trafiken att ta det lugnt vid vägarbeten etc, etc. Det är livsbefrämjande! Jag hänger på i dansen och dottern tycker att jag är mer än pinsam...

Sköna lirare som helt klart gav danslust till min kropp:)