En väderleksrapport

Som svensk är det viktigt att prata om väder, eller hur? Och idag har vi haft väder att prata om. Alla jag mött idag har med ett leende kunnat konstatera att nu är den här, värmen alltså! Ca 36grader i skuggan i dag och strålande solsken. Det är varmt och, trots att svetten aldrig varit långt borta, skönt. Tur att vi får bo med pool, barnen har hunnit med flera svalkande dopp idag. Vi avslutade även dagen med att 3/4 av familjen dök i och svalkade av oss innan det nu är dax att försöka sova i värmen. Varmare ska det bli...

A walk on the wild side

Vi har varit på vandring idag tillsammans med en god vän. Han tog oss med på en tur till en av alla de dalar som vi är omgivna av. Så härligt att komma ut i "skogen"! Vi höll oss helst på stigen dock, de finns en hel del otrevliga djur bland dessa grenar. Som tur är så är de mer rädda för oss än vi för dem. Inga otrevligheten denna tur, bara trivsamheter:). Som alltid hitentills i detta land slås jag av den märkliga dubbelheten; å ena sidan bör du vara på din vakt hela tiden med tanke på rån och överfallsrisken å andra sidan kan vi bevisligen vandra helt fritt utan tanke på rädsla för eventuella överfall. Vi njöt av  vackra träd, blommor och ett magiskt vattenfall mitt i allt. 

Vi gör som många andra...

...och åker ner till den 5km långa strandpromenaden som är Durbans gräns mot den indiska oceanen. Söndagar är det många Durbanbor som njuter av att strosa, cykla, springa, åka skateboard eller longboard(asfalt eller vatten funkar bra båda) längs med stranden. Vi tar gärna efter och kan tänka oss att lägga till fler dagar i veckan... 

Vi åt tidig middag tillsammans med godaste vännerna,som sedan var tvungna att åka vidare tidigare än oss. Vi stannade dock tills det började skymma. Inget bad denna gång, men longboard och inlines funkade fint. Vågorna lockade, så nästa sväng blir det nog bad igen. Fint väder är utlovat hela veckan. Vi hade ju inget skollov förra veckan så vi passar nog på att vara lediga lite denna vecka istället, dessutom har maken flera lediga dagar så nu har vi chans att njuta lite extra. 

Glass från favoritstället Milky lane avnjuts i kvällssolen. 

Äntligen solsken igen!

Efter många dagars regn- och åskväder har vi haft en ljuvligt skön dag med sol och värme. Vi tog tillfället i akt och drog ner till stranden efter lunch. Härliga vågor och skön bris. Njutbart värre!

Räddade en liten bläckfisk tillbaka till livet, den hade spolats upp på stranden och fick hjälp tillbaka ut i vågorna. Hoppas att den inte blev alldeles sönderstressad. 

En skön känsla

Jag och mina två barn spenderar väldigt mycket tid tillsammans just nu. Många dagar känns det som en stor utmaning och det kräver en hel del av oss alla tre. Vi övar kommunikation, tålamod, kontroll av vredesutbrott, tydlighet, respekt och mycket, mycket mer. En skola som inte går att värdera i betyg och omdömen. Det mesta av det vi lär oss nu tar vi examen i längs med vägen och kommer mest troligt inte ens att märka när så sker. Det kvalar liksom in under livserfarenhet. Denna vecka har det varit delprov i trivsel och vi har klarat av det utmärkt. Jag har fina elever på min skola helt enkelt!

Tack ungar för att ni står ut med mig 

24-7:)!

Eftertänksam

Igår mötte jag en ung kvinna full av sorg. Hennes kusin föll i tisdags offer för det meningslösa våldet som det finns alltför gott om i detta land. Han blev skjuten till döds i sin bil alldeles utanför sitt hem. Jag fick ingen förklaring till varför, av den enkla anledningen att ingen visste varför. Det finns många försök till förklaringar av våldet och många som analyserar och försöker förstå, det finns också många som jobbar hårt för att våldsspiralen ska sluta snurra.  Har de svaren och kommer det att vända? Det tror jag att många hoppas, men många har svårt att tro det. Det som i alla fall  är säkert är att människan inte vänjer sig vid att förlora någon vi älskar, smärtan är lika stor oavsett hur många vi förlorar, var vi bor eller hur vi ser ut på utsidan. En annan sak som är lika säker är att döden är stenhård, går inte att förhandla med. Hur gärna vi än vill och hur enträget vi än ber om att bara få höra och se personen igen är svaret alltid; NEJ! Det enda vi kan göra är att hålla om varandra och låta sorgen ta sin tid. Och att ständigt våga tro på det goda i människan och hjälpa varandra att se det även när det verkar som att ondskan segrar. 

Det börjar ta sig

Jag påbörjade ett ullbroderi för ett par veckor sedan och har varit på väg att ge upp det många gånger. Det har inte sett ut som bilden jag haft i huvudet och inte som någon bild jag vill ha i huvudet heller... Jag har ändå fortsatt och sy, fast utan någon större iver. Så plötsligt idag hände något. Det liksom sprakade till och fick liv, färgerna stämde och mönstret började falla på plats. Nu är det roligt igen och mycket spännande att se vart det ska ta vägen! Ett litet smakprov får ni i väntan på helheten. Känslan är att det svenska yllebroderiet får korsas med det impulser och intryck denna del av Afrika gett mig så här långt.