Efter och under besöket på Robben Island har det blivit så tydligt för mig hur oerhört olika vi som människor beter oss utifrån vad vi väljer som drivkraft. Väljer vi att drivas av rädsla visar vi snart människans fulare ansikte. Vi blir misstänksamma och börjar låsa in oss och vakta våra "revir"- ägandet griper oss allt hårdare. Den mänskliga rädslan som drivkraft har lämnat platser som Robben Island, koncentrationsläger runt om i världen och många vidriga vapen i spåren efter sig. Allt för att "skydda sig mot fienden" som för det mesta endast är farlig för att den söker sin frihet...
Att i en sådan miljö som människa våga välja kärlek som drivkraft är nästan ofattbart och omänskligt. Fast det är just mänskligt det valet är och det valet behöver vi alla våga om och om igen.
Jag är djupt berörd av de människor som under sådana förhållanden vågade och orkade behålla sin mänskliga rättighet att välja kärlek och försoning som drivkraft. Då visar istället människan sitt vackraste jag och likheten med den hon är skapad till avbild av blir väl synlig.
Jag ber och önskar för egen del att finna det mod som krävs för att våga välja kärleken som drivkraft varje dag. Här i Sydafrika är bilderna många av det goda föredömet Mandela och jag ser och tar in och söker i mig det jag beundrar i honom. Det stora mänskliga i att våga gå försoningens väg och att låta rädslan finnas i ögonblicket, men jobba för att det inte blir min drivkraft i mötet med det för mig okända.
Låt oss drabbas av den goda nyfikenheten som gör att vi vill lära känna varandra och ivrigt lyssna till varandras livsberättelser. Och må vi söka de förebilder som hjälper och utmanar oss i förmågan att vara goda människor.
Mandela själv har sagt att det enda som han önskar är att man vid hans grav säger: "Här vilar en man som fullgjort sitt uppdrag på denna jord"
("Here lies a man who has done his duty on earth")
Robben Island
Huvudbyggnaden i det högsäkerhets fängelse som endast var till för de politiska fångarna under apartheid regimen. Det fanns även ett fängelse på ön för mördare, men det var inte i närheten så hög säkerhet som detta...





Kärleken och försoningen som drivkraft. Jag vill slå följe med dig och Mandela, det finns ingen annan väg. Men må vi se och ödmjukt lära och må Gud hjälpe oss. Kram och godnatt.
SvaraRaderaTack Linda! Då tar vi varandras händer och så går vi ödmjukt tillsammans. Stor kärlek/ Anna
Radera