Återigen på väg...

... ifrån viktiga och goda möten. Sitter på tåget från Stockholm till Uppsala efter att ha tillbringat det sista dygnet i mina närmsta vänners sällskap. En märklig känsla av lycka och vemod fyller mitt sinne just nu. Lycka över att få berikas av skönt umgänge som spänner sig över hela livets samtalsämnen och så vemodet vid känslan och vetskapen om att vi inte kommer att få mötas rent fysiskt på så lång tid.  Leker i tanken med bilden av vårt nästa möte; glädjen och ivern att få ta in vad som hänt de sista 10 månaderna och hur det format oss. En god bild som jag gärna bär med mig ini allt det som nu komma skall. 

Nu ska jag ta mig till min egen lilla flock och krypa nära dem i väntan på att vi ska  lämna det invanda för en stund. 

Det är för väl att jag har er alla att höra ihop med! Skulle känna mig bra vilsen annars. 

Så många goda stunder

Sista dagarna har verkligen bjudit på god gemenskap i ordets dubbla bemärkelse! Tack alla käraste för samtal, mat, go'fika och goda kramar att packa ner i minnet. Vi ser redan fram emot att få komma hem till er alla. Så ska vi nu sova sista natten i Östersund. Nu börjar äventyret på riktigt!

Hjältarnas dag

Såg att det är hjältarnas dag idag och min nominerade hjälte är utan tvekan min mamma. Som hon städat idag!

Vi har tagit oss från en stor röra till en mycket liten och klart hanterbar röra denna dag. Och trevligt har vi haft det under tiden!

Vi har ett så trivsamt hus om jag får säga det självt och nu är det ordentligt rent också. Det är inte utan att jag skulle tycka att det var trevligt att bo kvar här en stund till och njuta lite av det hela. Förhoppningsvis så är det ju så här städat och rent när vi kommer åter nästa sommar så jag tror att jag väntar tills dess med att flytta in igen. 

Så dax att sova sista natten här hemma på väldigt länge. Har stått ute på altanen i mörkret en lång stund och bara njutit av vattnet som slår och av att det fortfarande är ljummet ute. Vi har tacksamt tagit emot detta fantastiska väder som gjort städning och vädring så mycket enklare. 

Så äntligen...

...har vi dom i vår hand igen! Det tog typ bara två månader och inte tre veckor som det först utlovats... Fast just nu kvittar det för vi hann ju få dom i tid innan avresan.  

Vi är godkända för 10 månaders Sydafrika äventyr!!!

Njutbart

Mina absoluta favoriter i skön samklang

Min kära systers trädgård bjuder det som min inte bjuder i år. Tack!

Kalashelg

Helgen som gått har i sanning bjudit på många goda stunder att packa ner i minnet för att kunna avnjutas längre fram i höst då hemlängtan griper tag i mig/oss.  Tack och lov att det då är er vi får längta hem till! 

Vi har firat tolvåring i dagarna två, tänk att vår yngsta fyller tonåring nästa gång...

Vi började med kompis och lektants kalas i fredagskväll. Tolvåringar som fortfarande har leken kvar är en sann fröjd att beskåda och lyssna på. Sluta aldrig leka, lova mig det. Och sedan ett härligt familjeparty i den varma augustisolen i går. Så gott det blev både i mun och hjärta! 

Dessutom hade jag förmånen att i lördagskväll få spela tillsammans med duktige Olof Holmgren på musikcafe i Undersåker. En sann glädje att få dela tankar och toner ihop.

Tack alla inblandade för er gemenskap!

Skola på bästa sätt

Hårdträning inför att orka med mattelektioner vid poolen...

Mer än hundra saker

Det finns ett kinesiskt talesätt som lyder ungefär så här:

"Om du äger mer än hundra saker så äger sakerna dig"

Just nu kan jag lova dig att jag är mycket säker på att vi äger mer än hundra saker! Hjälp vad det kan finnas mycket i skåp och lådor! Tur dock att städsällskapet är det allra bästa, tack mamma för att du delar med dig av din ork och trivsamma gemenskap. 

Nu är det bara en vecka kvar...

...tills vi lämnar Östersund och idag har det hänt bra saker som gör att vi andas lite lättare: 

•Visumet är klart att hämtas i Stockholm

•Skolverket är nöjda

•Jag har avslutat mitt sommarjobb på Frösövallen 

•Och vi har haft en MYCKET trevlig kväll tillsammans med goda vänner!

Onekligen börjar det märkas och kännas att avresan närmar sig. Det är nu vi önskar oss antingen att allt redan är packat och klart redan eller att vi får en ytterligare vecka på oss... Det är som det är, det blir som det blir och det vart som det vart som pappa skulle sagt. 

Nu tar vi oss an en helg fylld av trevligheter med tolvårskalas, konsert på Fjällsätra, brunch i goda vänners lag och en hel del sorterande och packande. 

Livet känns gott och spännande just nu. 

Sensommarfröjd

Stora goda svartvinbär direkt ner i smoothien. 

Vackra vädden. 

Morgonsol på bryggan

Så vackert och gott livet kan vara!

Skolstart

Så var skolan igång! Mycket nytt både för handledare och elever. Vi tror att detta kommer att bli bra. 

Underbara ungar!

Gissa om vi är trötta, men nöjda?!

100 ungar som lekt, skapat och sjungit i dagarna fyra. Vilken fröjd! Lägerliv är härligt och rörigt. Hoppas vi ses igen nästa år. 

Oj, oj, oj...

Nu är det mycket samtidigt! Våra visum är inte klara än trots att de haft hela sommaren på sig (ingen stress vi åker ju bara om typ 10 dagar), Skolverket strular med Benjamins papper, skolan hade tappat bort anmälan på honom och det uppdagades för ca 1,5 vecka sedan, huset ska packas ihop, vänner och familj hinna ses, sista jobbdagarna etc! Och mitt i allt detta känner jag bara lugn och frid. Det ordnar sig! Vi är liksom på rätt spår och då löser det sig. Han där uppe har varit med i allt tills nu så jag tänker att han hjälper oss nog med detta också, och så får vi stöka och tjata lite själva också förstås. 

Har sista dagarna förundrats över hur mycket jag kan orka när det finns mål och mening med det jag gör och hur förfärligt trött jag kan bli av lite när det känns onödigt och meningslöst. 

Vi fixar och trixar vidare i vår röra och skrattar åt alltihopa däremellan och undrar vad vi dragit igång. Jag gläds åt att få vara i allt detta och längtar mer och mer efter att få komma fram och se vart vi strävat efter att få komma under så många månader nu! 

Fast först ska vi äta trivsamma middagar ihop med vänner och familj och fira vår 12-åring med kalas och fest! 

Tack alla ni som stöttar oss i tanke, ord och goa kramar, utan er vore röran bara för rörig. 

Skönheten

Älskade solhatt! Lika vacker hela vägen från knopp till frö. 

Lägerdax!

Fullastade med allt man kan behöva(och med säkerhet en massa annat också...) för läger i dagarna fyra.

Hundra härliga ungar och en hel hög trivsamma ledare tillsammans i skapande av många olika slag. Vi är laddade och spända av förväntan. Jag har bästa sällskapet med mig!

Det här med röror

Jag tycker verkligen om röror, fast kanske inte alla sorters röror. En röra är ju en blandning av olika saker som tillsammans bildar något enhetligt. Jag tänker mig att oavsett ingredienser så finns det en charm och något spännande över en röra så länge det är i någorlunda balans. Tänk dig en samling människor med bara en sorts personligheter, för mig känns det fattigt och ointressant. Däremot lockar samlingen av olika personligheter, åsikter, egenskaper och förmågor mig. Att få möjligheten att lära mig något nytt, upptäcka nya sidor av mig själv i mötet med andra. Jag har under året som gått haft möjligheten att arbeta nära tre personer som alla har helt olika personligheter och sätt att se på det jobb vi varit satta i. Vilka diskussioner vi haft och så mycket vi lärt oss av varandra! Vi har i sanning varit en röra, men en hyfsat balanserad sådan. Tack igen ni som känner er träffade, ni har gett mig mycket att ta med framåt i livet, både av självkännedom och av yrkeserfarenhet. 

Även andra röror kan bjuda in eller avskräcka (eller mana till organisering av röran...) en diskbänk som denna tex:

Kan efter en stunds kraftsamling fortfarande vara en röra ,men en röra som ger helt annan känsla i kroppen:)

Det kanske är så med det mesta här i livet, ibland rör vi liksom till det lite väl mycket och missar liksom att organisera rörorna väl och så går det hela överstyr och ingen orkar ta tag i nåt. Här hemma fälldes en bra kommentar i går kväll av en kär man som just nu jobbar stenhårt på att organisera vårt bohag. Han utbrast plötsligt: "egentligen är det mindre saker i vårt hus nu än i vanliga fall och ändå blir det bara rörigare!" Vi jobbar på det helt enkelt och snart så är det mer ordning på röran än på länge! 

I sista minuten...

Inte helt olikt mig så är jag ute i tid ,men knappast i god tid... 

Jag har förmånen att få vara med på ett barnläger nu till helgen ute på Norderön i Storsjön och ska gjuta i betong med de barn som valt skapande. Hoppas nu att dessa provex hinner brinna klart och att de blir bra!

Få förunnat

I sommar har jag förmånen att få arbeta på Frösövallen som med denna fantastiska vy gör detta till en av de vackraste platser jag vet!

Var välkommen!

Ok, nu är det dags. Jag har pratat om det länge och väl så det är på tiden att jag infriar löftet om att börja blogga. Löftet som kanske mest är gentemot mig själv, men också mot er som undrat om ni på något sätt kan följa oss på vår resa.
Resan ja, vårt år i Sydafrika, det känns som om denna resa började för länge sedan, men nu är snart förberedelsetiden slut och den fysiska avresan närmar sig med stormsteg! Om tre(!) veckor så är vi snart på väg ut till Arlanda för att checka in och lämna vårt eget land och det som vi brukar ha som vardag för att påbörja en upptäcksfärd i en ny kultur, nya rutiner, nya relationer, nya intryck ja, kort sagt en väldigt massa nytt! En salig röra. Det är med skräckblandad förtjusning i magen som jag packar och stökar här hemma. Sväljer gråten oftare än vanligt och skrattar hjärtligare än på länge, mer lättrörd helt enkelt. 
Som sagt var välkommen att dela mina reflektioner om det som jag för stunden vill dela med mig av. Nu åker vi, vi blandar en röra och hoppas på att hitta balans mellan sött och salt, mellan vila och arbete, mellan... Jag tror du fattar. Nu till sömnen, den behövs i sanning i denna röra.