Det här med röror

Jag tycker verkligen om röror, fast kanske inte alla sorters röror. En röra är ju en blandning av olika saker som tillsammans bildar något enhetligt. Jag tänker mig att oavsett ingredienser så finns det en charm och något spännande över en röra så länge det är i någorlunda balans. Tänk dig en samling människor med bara en sorts personligheter, för mig känns det fattigt och ointressant. Däremot lockar samlingen av olika personligheter, åsikter, egenskaper och förmågor mig. Att få möjligheten att lära mig något nytt, upptäcka nya sidor av mig själv i mötet med andra. Jag har under året som gått haft möjligheten att arbeta nära tre personer som alla har helt olika personligheter och sätt att se på det jobb vi varit satta i. Vilka diskussioner vi haft och så mycket vi lärt oss av varandra! Vi har i sanning varit en röra, men en hyfsat balanserad sådan. Tack igen ni som känner er träffade, ni har gett mig mycket att ta med framåt i livet, både av självkännedom och av yrkeserfarenhet. 

Även andra röror kan bjuda in eller avskräcka (eller mana till organisering av röran...) en diskbänk som denna tex:

Kan efter en stunds kraftsamling fortfarande vara en röra ,men en röra som ger helt annan känsla i kroppen:)

Det kanske är så med det mesta här i livet, ibland rör vi liksom till det lite väl mycket och missar liksom att organisera rörorna väl och så går det hela överstyr och ingen orkar ta tag i nåt. Här hemma fälldes en bra kommentar i går kväll av en kär man som just nu jobbar stenhårt på att organisera vårt bohag. Han utbrast plötsligt: "egentligen är det mindre saker i vårt hus nu än i vanliga fall och ändå blir det bara rörigare!" Vi jobbar på det helt enkelt och snart så är det mer ordning på röran än på länge!