Oj, oj, oj...

Nu är det mycket samtidigt! Våra visum är inte klara än trots att de haft hela sommaren på sig (ingen stress vi åker ju bara om typ 10 dagar), Skolverket strular med Benjamins papper, skolan hade tappat bort anmälan på honom och det uppdagades för ca 1,5 vecka sedan, huset ska packas ihop, vänner och familj hinna ses, sista jobbdagarna etc! Och mitt i allt detta känner jag bara lugn och frid. Det ordnar sig! Vi är liksom på rätt spår och då löser det sig. Han där uppe har varit med i allt tills nu så jag tänker att han hjälper oss nog med detta också, och så får vi stöka och tjata lite själva också förstås. 

Har sista dagarna förundrats över hur mycket jag kan orka när det finns mål och mening med det jag gör och hur förfärligt trött jag kan bli av lite när det känns onödigt och meningslöst. 

Vi fixar och trixar vidare i vår röra och skrattar åt alltihopa däremellan och undrar vad vi dragit igång. Jag gläds åt att få vara i allt detta och längtar mer och mer efter att få komma fram och se vart vi strävat efter att få komma under så många månader nu! 

Fast först ska vi äta trivsamma middagar ihop med vänner och familj och fira vår 12-åring med kalas och fest! 

Tack alla ni som stöttar oss i tanke, ord och goa kramar, utan er vore röran bara för rörig.