Just nu känns livet och känslorna som en hel färgpalett! Vi åker berg och dalbana mellan allt gott och allt jobbigt med att vara här. Vi längtar hem samtidigt som vi vill bromsa tiden från att gå för fort, för här vill vi ju vara länge! Jag som lätt blir åksjuk försöker hitta en fungerande åksjukemedicin för att kunna njuta av denna åktur... Oj, vad mycket vi lär oss just nu om oss själva och om det vi har runt omkring oss. Det som blivit väldigt tydligt
för oss alla fyra de
sista dagarna är hur man i denna del av världen värdesätter sin familj och vårdar sina nära och kära. Vi har tappat så mycket mänsklighet i vår strävan efter självständighet i vår del av världen. Vi saknar er alla som står oss nära och hoppas att vi lär av detta och vårdar er bättre från och med nu.
Ikväll somnar jag med vetskapen om att min egen mor befinner sig på samma kontinent som oss, långt borta fast ändå så nära. Resan hit är påbörjad även om det dröjer en stund till tills hon landar här.
Färgstark var även middagen idag och god dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar