Att behålla goda perspektiv

Efter nästan tre månader i landet långt borta har hemmablindheten sakta börjat inta oss. Jag vill inte drabbas alltför hårt av den! Jag vill fortsätta att förundras, njuta av det som är annorlunda mot hemma, se med nyfikna ögon på det som händer runt omkring och utbrista "titta där" i tid och otid! Jag vet att jag inte kommer att orka hålla på så i sju månader till, att ett visst mått av hemmablindhet är vilsamt, men jag tänker kämpa tappert mot att helt tappa synen. Idag så har jag därför njutit av att kunna hänga tvätt ute i solskenet i mitten av november. Det är sånt jag kommer att längta efter i november om ett år. Va så säker! Som alltid så är det de små sakerna som fattas oss mest när vi inte längre har möjligheten att uppleva dem. Barnen blir ständigt påminda om det som åtminstone jag tycker är värt att njuta av... Hoppas att de också själva hittar de små glädjeämnena och fascinationerna som vår vardag just nu är full av.