Vilken röra det blev...

...av bara en sekunds ouppmärksamhet. Den lilla stunden kastade om det mesta denna dag. Den ledde till att bilnycklar, plånbok, mobil och lite annat nu är i någon annans ägo. Att någon annan fick skjutsa våra vänner till flyget (vi hann liksom inte riktigt). 

När vi insåg vad som hänt kändes det ungefär så här:

Först paniken och det kan inte vara möjligt! Sedan insikten om att jo, det är möjligt och här är vi nu på stranden i Durban och tar oss inte hem! Sedan känslan av att någon kommer att komma och lämna tillbaka den för att de fick så dåligt samvete (denna känsla varar dock bara en microsekund...) Sedan (äntligen) kommer kreativiteten och problemlösningen igång:). Ja, en god vän kan slänga om i sina planer och komma och hämta oss. En annan underbar människa har nycklar till vårt hus (våra ligger nämligen i bilen som vi inte kommer in i) och ändrar sina planer för dagen och kommer och möter oss vid grinden hemma. När vi sedan måste få tag i en låssmed pga att det fattas en nyckel på hans knippa, så får vi hjälp också med detta. Efter en hel del logistik och stök, men också trivsamma möten med vänner hade vi så reservnycklarna till bilen i handen och kunde vända åter ner till beachen för att hämta den bil som vi lämnat. Den stog dessutom kvar där vi lämnat den. Den tidigare så lockande stranden kändes inte riktigt lika lockande, fast det berodde nog till största del på att det nu börjat regna... 

Summa sumarum; livet blir ibland mer komplicerat än önskvärt, men när det strular så kommer också tacksamheten över det som finns kvar! Ingen blev skadad, vi har fantastiska vänner som ställer upp mycket generöst (och som vi dessutom fick dela trivsam middag och filmkväll ihop med). 

Vi räknar välsignelserna ikväll istället för problemen och vet ni vad?! Vi har mycket att vara tacksamma för! Och vi är långt ifrån ensamma med denna upplevelse. 

Det var lite härligt en stund i alla fall...