Två härliga ungar som väntar...
...på denna älskade människa! Käraste dottern har bestämt vuxit i höst, nu är både farmor och mormor omvuxna:).
Vi konstaterade på vägen till flyget att vi känner oss hemma här nu och att vägen upplevdes så annorlunda denna gång jämfört med sist vi åkte den. Då hade vi just landat och försökte förstå vart vi kommit. Att höra barnen och mig själv berätta om det vi passerade kändes gott. Vi har haft många tuffa dagar i höst, men grundkänslan är definitivt god och vi är tacksamma att få vara här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar