Mandela är död-må han leva för evigt!

Så har en stor människa gått ur tiden, i alla fall rent fysiskt. En hel nation stannade upp idag och vördnaden för deras landsfader delas av så många av oss. 

Jag har, som många andra, haft Mandela med mig så länge så att det känns som en stor sorg även för mig att han är borta. Jag har under dessa månader i sydafrika tagit del av så många fantastiska och härliga berättelser om honom att denna man även för min del blivit "Mandiba", landsfadern. Att han är borta är overkligt för många. Fast denna dag har fått mig att tänka att han lever kanske mer än någonsin just nu. 

Genom att lyssna till alla tal idag om honom som person, men främst om hans vision och förmåga till stort ledarskap har det slagit mig att vi är så många som vill vara med och hålla detta arbete vid liv. 

Jag har och kommer än mer att fundera över vilken flik av hans mantel som är min. För vi behöver vara många som axlar hans mantel för den är så stor att ingen av oss kan axla den ensam. Om vi kan sträva mot de principer om lika värde för alla och mot den ärlighet som han ägde (både mot sig själv och andra) kommer denna jord att bli en så mycket bättre plats. 

Det jag bär med mig ini nattens vila denna märkvärdiga dag är dessa ord från sittande president Zuma:

"Det som gjorde Mandiba så stor var hans mänsklighet. Det vi ser i honom är det vi söker i oss själva..."(fri översättning av undertecknad)

Så sant, det jag ser i Mandibas liv är det jag söker och önskar finna i mig själv! Jag vill tro att det omöjliga går att göra möjligt, jag vill se och bemöta mina medmänniskor med stor respekt och med viljan att förlåta. Jag önskar och vill hitta förmågan att använda mina erfarenheter till något gott och till något som berör fler än mig själv. Jag vill sprida ljus där mörker råder och jag vill ha modet att stå upp för de minsta i vårt samhälle. Jag vill också kunna sprida glädje och kärlek där jag går. Jag önskar att människor ska kunna växa i min närhet och att jag vågar växa tillsammans med dem. Jag vill hitta överlåtelse i mitt liv.  

Jag tror att det är dessa saker som han kommer att fortsätta leva genom. Att du och jag tar honom som exempel, inte genom att försöka imitera utan genom att söka i oss själva efter det mod som vi bär därför att vi är människor skapade till att göra gott. I mitt hjärta bär jag tron att vi är skapade till Guds avbilder och jag tror att Mandiba lyckades mycket väl med konststycket att vara den han var skapad till. Att inte försöka kopiera någon annan utan vara sann sig själv och därigenom sann mot oss andra. Inte ofelbar på något sätt, men med en vilja att lära, förlåta och sträva framåt. Vi får med honom säga de ord som avslutade hans presidented: "God help me"

Avslutningsvis de ord som är sagda många gånger denna dag: 

"May we celebrate a life well lived!"

Nkosi sikelele Africa! (Gud välsigne Afrika)