Orättvist! (eller...)

Jag har i ca två veckor sagt till barnen att jag kommer att vara den som får brev först eftersom jag är den som skrivit och skickat flest kort och brev sedan vi kom. Fick jag rätt? Nej, det var ju inte jag som fick min önskan uppfylld denna gång... Lyckan är i alla fall stor för oss alla för nu vet vi att brev hittar hit hela vägen hemifrån er! Det känns gott i hela kroppen:)

Tack tjejer för att ni fick våra ansikten att lysa som solen och våra hjärtan att bli varma. Ni fick dessutom vara med och göra mina barn till vinnare och mig till förlorare...men okej, jag förlåter er mer än gärna för detta!

Man kan ju inte låta bli att undra vart brevet har varit på sin resa och hur många som varit med i sorterandet så att det kommit just till vår brevlåda.