Våra liv består av berättelser

Jag har under några veckor fått förmånen att läsa en bok som är skriven av en tjej som jobbar i en av kåkstäderna här i Durban. Berättelserna är inte hennes egna utan tillhör åtta stycken kvinnor som på ett eller annat sätt hamnat i Burlington. Jag har läst och förundrats över hur mycket en människa kan bära och ändå överleva. Att dessutom inte bara överleva utan verkligen hitta viljan till liv och förändring. Det finns så ofattbart många kvinnor(och män,även om de inte berättar sin berättelse denna gång) som varje dag gör sitt yttersta med knappa medel för att deras barn ska få det bättre än de själva haft det. Så många med hjärtan av den ädlaste valör som mitt i all skit, mänskligt elände och ondska fortsätter att tro på det goda och som öppnar sina hjärtan och hem för de som behöver det. Att ha allt är inte lycka, det blir så tydligt i mötet med de berättelser som talar om hjärtats rikedom och inte bankkontots. 

Må Gud hjälpa oss att hitta rätt riktning igen gott folk. Vi behöver varandra så mycket mer än vi behöver välskräddade  kläder och välstädade hus.  

Jag önskar att jag och min familj detta år ska hitta ett sundare perspektiv på livet. Att jag blir modigare i konsten att lyssna på era berättelser och ,om ni vill höra, berätta min. Gå ödmjukt stolta mina vänner. Vi har mycket att lära av varandra.