At first I was afraid...

Jag har idag vågat mig ut utanför grindarna på en promenad alldeles ensam och det gick bra och var mycket skönt. Vi bor i ett område med många STORA hus med STORA och höga murar runtomkring. Det är dock mycket som är vackert och njutbart och dessutom har vi förmånen att få bo i ett säkert område. Det är ganska många som cyklar och springer förbi vårt hus, det känns lovande! Jag har även kört bil i vänstertrafiken då vi åkte iväg på en utflykt lite längre upp i bergen. Det är otroligt vackra omgivningar häromkring. 

Vi stannade till på ett litet hak som visade sig ha riktigt gott kaffe och en hisnande vy att avnjuta den vid. 

Känslan idag är att själen nog har hunnit ikapp och vi nu har börjat landa i vårt nya hem. Tuva utbrast igår kväll då vi kom hem (från en god middag hos våra nyfunna svensk/sydafrikanska vänner) och körde in genom grindarna: " Å, va skönt att komma hem till vårt fina hus!"

Onekligen kan det gå fort att finna sig till rätta i helt nya miljöer bara man vill. 

Här svänger ni in och ringer på om ni har vägarna förbi. Välkomna!